DE LEPRASJUKAS TACKSAMHET…
När jag hör
Evangeliet som handlar om hur de 10 leprasjuka blev botade, kommer jag att
tänka på några leprasjuka som jag lärde känna då de låg på den Heliga Barbaras
infektionssjukhus i Athen.
De harde blivit
förflyttade dit från ön Spinalonga (en ö där de spetälska hade vistats
isolerade) som ligger nära Kreta. När
jag kom dit såg jag till min förvåning att en av dem var präst, som senare när
han dog sades vara ett helgon. Han hade många gåvor från Gud, som t.ex att göra
profetior. När jag såg honom hålla gudstjänst, kunde jag urskilja hans ödmjukhet,
och jag tyckte att det var en Guds ängel på denna jorden. Vissa av dem bor och
lever fortfarande i några små hus som staten upplåtit åt dem.
Dessa människor
hade den stora välsingnelsen att botemedlet för lepra upptäcktes under den tid
de var sjuka och att de blev botade.
De var de sista
leprasjuka som räddades från denna sjukdom. I deras sinnevärld kan jag säga att
jag upptäckte sanningen!
JA, hos dessa
människor, som hade näsor eller öron eller fingrar som sakta ätits upp av
sjukdomen, och som på något sätt verkade lite skrämmande…
Vet ni vad de
gjorde?
Av stor
tacksamhet till Gud för att de blivit botade, sparade de en del av den lilla
sjukpension som de fick av staten, och åt mycket enkel mat. Vet ni vad de
gjorde med resten? De letade upp mycket fattiga familjer i Athen och familjer
med många barn,och skickade pengar i anonyma brev för att hjälpa dem. De var
mycket barnkära och vill till varje pris hjälpa till. De öppnade också konton i
banken och sparade där ett belopp för att dessa barn skulle få till framtida
studier och utgifterna för att kunna gifta sig.Detta upptäckte jag då jag
studerade på Universitetet, och skulle döpa ett barn som kom från en
15-personersfamilj, och där en av de leprasjuka, som hette Argyrå, skulle bli
gudmor.
När jag samtalade
med dem och frågade hur det kändes att inte kunna visa sig ute i denna världen
och njuta av det goda svarade de: Gud ske Pris, fader, vi är glada och lyckliga
här!
Jag blev
förundrad över deras svar och sa till min goda vän; Vi har allt, pengar, hälsa
och nöjen, men vi har inte sagt «Lovad vare Herren!» De säger det med hela sin
själ!
De tog mig med
till deras rum och där såg jag att de hade ikoner av Jesus Kristus, Jungfru
Maria och Helgon.En av dem som inte hade märkt att jag kommit in i rummet,
tände rökelse och bad; Jesus Kristus, beskydda hela världen, alla människor och
barn. Hennes ögon tårades när hon sade dessa ord. Tro mig, det var den enda
predikan i mitt liv som gick direkt in i hjärtat.
Det var den enda
predikan i mitt liv gjord av en enkel människa , och dessuton leprasjuk
Det var den enda
predikan jag inte hört från en präst.
Det var den enda
predikan jag hört som inte kom från någon högt utbildad person, utan från någon
som var undangömd och bortkastad i ett hörn av världen, men så välsignad av
Gud.
Sen sade de :
Fader, varje dag lovprisar vi Gud att medicinen har blivit uppfunnen.
När jag hörde de
orden, såg jag deras tacksamhet till Gud skriven i deras ansikten, och det hade
verkligen gjort mig tagen. När jag kom tillbaka till Universitetet sade jag
till mina studiekamrater:
Vi här, vet ni
vad vi gör? Vi studerar Teologi. Men de, de leprasjuka jag lärt känna, de lever
i teologi.Vi lär oss saker utan att uppleva dem. De upplever dem utan att veta
om det.
Ärligt, mina
vänner,vet jag inte vilka som har lepra. De som blivit botade och prisade Gud
och hjälpte de fattiga. Eller vi som har allt och inte gör något!
Idag bad jag Gud
att han skulle visa mig det vackraste och bästa som han skulle vilja ha och som
jag skulle skänka till honom, och han ville genom Evangeliet om de leprasjukas
bot lära mig något: Jag förstod att det största som han ber oss om är bara en
sak:
TACKSAMHET MOT GUD.
Idag insåg jag
hur stort det är att föräldrar tar med sina barn till kyrkan. Vet ni vilken
stor händelse det är när pappan och mamman kommer till kyrkan och säger till
Jesus:
-Herre, mina barn
, de som Du har skänkt mig, för att jag skall ha glädje i mitt hem, dem kommer
jag nu med för att Du skall välsigna dem. Om alla ni är välsignade, så skall ni
veta att den förälder som tar sina barn till kyrkan för att välsigna dem är tre
gånger så lycklig!
Vid den punkten
skulle jag vilj stanna, för jag vet inte vilken predikan som skulle kunna
innefatta det välsignade ordet Tacksamhet.
Hit till kyrkan
kommer vi inte för någon annan anledning än att tacka Gud och det säger vi med
ett “LOVAD VARE HERREN“.
Därför, innan
Liturgin börjar, bestämde de Heliga Kyrkofäderna att vi skulle säga en
lovprisning till Herren “Lovad vare Du
som visat oss ljuset. Lovad vare Gud i höjden “.
Och i Liturgin
sjunger vi tilll Honom “Fräls oss Gods Son…och vi sjunger
Halleluja“.
Fräls oss Gods
Son…och vi skall prisa och lovsjunga Dig.
(Utdrag ur predikan av Fader Elpidios Vagianakis
2004)
